I veckan blev jag påmind om att det inte behövs så mycket för att sprida ljus omkring sig. Som vi alla vet så är vi inne i den årstid där det lätt att känna att vardagen inte är allra härligast. Blåst, regn, för lite solsken och för mycket mörker gör att man kan tycka att det kunde finnas lite bättre förutsättningar för en dag. Men vädret till trots så fick just dessa dagar fick mig att få lite ljus i min höstmörka vardag av två medmänniskor som spred ljus omkring sig utan att kanske tänka på det.
Den första ljusspridaren mötte jag på en av Örebros betalparkeringar när jag gick mot min bil för att åka därifrån. En kvinna stoppade mig och sa "Ska du stå parkerad länge? Annars har jag 20 minuter kvar på min parkeringsbiljett som du gärna får". Jag förklarade för henne att jag inte hade kommit till parkeringen utan skull åka därifrån men tackade så mycket för erbjudandet. Väl inne i bilen kom jag på mig själv med att sitta och le lite över den värme som hon gav mig. Jag behövde inte biljetten men väl värmen som hon gav mig.
Den andra ljusspridaren mötte jag och min familj inne på COOP Forum, Marieberg. Vi var där för att leta efter vinterskor till våra barn. Väl framme vid skoavdelningen möttes vi snart av en i personalen som frågade om hon kunde hjälpa till. Jag förklarade att vi inte hade kommit så långt utan precis börjat titta på vad som fanns. Hon svarade "Missa inte att vi har halvapriset på riktigt fina vinterskor från förra säsongen lite längre bort". Vi blev verkligen glada över att hon talade om det för oss, hade ju verkligen inte behövt göra det. Vi gick därifrån med ett par riktigt bra vinterskor till vår dotter som inte skapade en "krater" i plånboken.
Två ganska banala händelser ur vardagslivet som verkligen gav mig/oss värme. De två ljusspridarna handlade antagligen bara reflexmässigt utan att tänka på att de lyste upp sin omgivning. Men det gjorde de verkligen och det fick mig att tänka till över att det inte behövs stordåd för att göra vardagen ljusare och gladare för dem vi möter i vår vardag.